ENSU-RESU
Deklaration antagen av Europeiska nätverket för solidaritet med Ukraina, (26 augusti 2025)
Efter USA:s president Trumps ”toppmöten” med Putin (15 augusti) och de europeiska ledarna (18 augusti) står Ukraina nu inför den omedelbara risken av att drabbas av en orättvis ”fredsuppgörelse” som belönar den ryska angriparen. Om en sådan ”överenskommelse” mellan Trump och Putin tvingas på det belägrade landet kommer den att förråda det ukrainska folkets heroiska kamp mot Rysslands mordiska invasion.
Schackrandet fortsätter på högsta nivå mellan USA, Ryssland och de europeiska makterna om en möjlig uppgörelse, som mycket väl kan gå på grund tack varenUkrainas envisa motstånd mot Trumps eftergivenhet gentemot Putin.
Oavsett vilken version av den nuvarande ”fredsplanen” som antas kommer den dock att grovt kränka Ukrainas demokratiska och nationella rättigheter. Den kommer att legitimera:
- Rysslands våldsamma ockupation av en femtedel av Ukrainas territorium och överlåtelsen till Ryssland av territorium och människor som för närvarande befinner sig under ukrainskt styre;
- förstörelsen av Ukrainas städer, skolor, sjukhus, infrastruktur, miljö och kulturarv;
- morden på tiotusentals ukrainska medborgare och kidnappningen av tusentals ukrainska barn; samt
- den folkmordsliknande russifieringen av de ockuperade områdena och en rad andra krigsförbrytelser.
Bördan för att kunna avsluta kriget flyttas också ifrån angriparen Ryssland över på dess offer, Ukraina.
Den intensiva diplomatiska aktiviteten i mitten av augusti avskräckte inte Putin, som är fast besluten att vinna så mycket som möjligt på slagfältet och vid förhandlingsbordet. Dödliga drönar- och missilattacker mot Ukrainas städer och infrastruktur har ökat, trots att Rysslands utrikesminister Lavrov insisterar på att Ryssland måste ha en roll i att garantera Ukrainas säkerhet (och stöds i detta av J. D. Vance).
En ”uppgörelse” på dessa villkor skulle inte bara vara en katastrof för Ukraina, utan också ett slag mot demokratiska rättigheter och friheter överallt, i lika hög grad som Israels koloniala folkmordsinvasion av Gaza.
Europeiska nätverket för solidaritet med Ukraina (ENSU) uppmanar därför alla som stöder de demokratiska rättigheterna att mobilisera för att förhindra ett ”fredsavtal” som bara kan öppna dörren för ytterligare rysk aggression. Det ukrainska folket måste uppleva en ny våg av solidaritet, liknande den som uppstod efter Rysslands fullskaliga invasion år 2022, en våg som är tillräckligt stark för att få regeringar – och politiker som står inför valrörelser – att tänka sig för noga innan de överger Ukraina.
Politiken gentemot Ukraina fram tills nu: precis så mycket stöd som behövts för att landet skulle kunna överleva
Ukrainas nuvarande farliga situation är till stor del ett verk av Vladimir Putins ”partner” (hans egen term); Donald Trump. Men även tveksamheten och vacklandet hos Biden-administrationen och de stora europeiska regeringarna och institutionerna, som mest skrutit med att de ”står på Ukrainas sida”, har bidragit.
Trump har direkt saboterat det ukrainska motståndet. Det amerikanska militära stödet, som alltid varit ett användbart verktyg för att utöva utpressning mot Kyiv, är nu långt ifrån garanterat: även om det godkänns kommer Europa att stå för notan. Trumps utrullade röda matta för krigsförbrytaren Putin i Alaska var helt enkelt en anpassning till dennes aggression: hotet om sanktioner glömdes snabbt bort, ”landbyten” (som berörde hundratusentals människor) accepterades som en del av ”en omfattande fred”, kravet på vapenvila före förhandlingarna försvann, utsikterna till en återgång till normala affärsrelationer mellan USA och Ryssland hamnade högst upp och alla utsikter till rättvisa för offren för krigsförbrytelser försvann helt.
På den europeiska sidan har de senaste tre åren präglats av de stora staternas, särskilt Tysklands och Frankrikes, ovilja att förolämpa Ryssland ”för mycket”: Ukraina kunde ha fått missiler med längre räckvidd, fler flygplan och 300 miljarder euro i frysta ryska tillgångar. Rysslands ”skuggflotta” av rostiga oljetankfartyg kunde ha förföljts med mycket större kraft.
Det totala stödet som Ukraina har fått efter tre år har varit tillräckligt för att förhindra landets nederlag, men långt ifrån tillräckligt för att vinna kriget. Zelenskijs regering har uttryckt sin tacksamhet för det stöd som har getts, men också bett givarna att faktiskt leverera det som har utlovats och tillhandahålla det som fortfarande saknas.
Dags för ett seriöst engagemang från Europa
Europas tveksamhet måste nu upphöra på alla de områden där dess ledande makter hittills har varit rädda för att agera. De måste först lyssna på Putin när han säger vad han verkligen tycker: ”Jag har sagt det tidigare, ryssar och ukrainare är ett folk. I den meningen är hela Ukraina vårt. Det finns en gammal regel som säger att varhelst en rysk soldat sätter sin fot, så är det vårt.” (Internationella ekonomiska forumet i Sankt Petersburg, 20 juni)
De måste också sluta tro att Trump kan lockas över till Ukrainas sida med grovt smicker och erbjudanden om ekonomiska vinster. Ingen, inte ens Trump själv, kan säga hur hans hållning gentemot Ukraina kommer att se ut i morgon.
Europeiska unionen och Storbritannien måste följa de nordiska och baltiska ländernas exempel, vars ledare den 16 augusti uttalade: ”Vi kommer att fortsätta att beväpna Ukraina och stärka Europas försvar för att avskräcka ytterligare rysk aggression. Så länge Ryssland fortsätter att mörda kommer vi att fortsätta att skärpa sanktionerna och vidta bredare ekonomiska åtgärder för att sätta press på Rysslands krigsekonomi. Vi står fast vid vårt orubbliga stöd för Ukrainas suveränitet, oberoende och territoriella integritet.”
Om dessa ord tas på allvar – och genomförda så att Putin förstår att det ukrainska motståndet verkligen stärks – kan de bara betyda följande:
- Fullständig och snabb beväpning av Ukraina, delvis genom ett förbud mot att beväpna aggressiva stater som Israel och Saudiarabien. Ju snabbare och mer fullständigt Ukraina kan utveckla sin egen försvarsindustri och hitta pålitliga leverantörer utanför USA av utrustning som landet fortfarande inte kan tillverka själv, desto bättre;
- Frysta ryska tillgångar måste omedelbart överföras till Ukraina och sanktionerna mot Putins regim, de oligarker som stödjer den och de europeiska företag som direkt eller indirekt är inblandade i krigsansträngningarna måste skärpas;
- Europeiska unionens tidsplan för att eliminera sitt beroende av den ryska exporten av fossilbränslen måste radikalt förkortas och alla företag som tillhandahåller tjänster till denna handel måste sanktioneras hårt;
- Åtalen för ryska krigsförbrytelser måste drivas rigoröst;
Solidaritet med Ukraina – nu mer än någonsin
ENSU anser att alternativet till eftergivenhet inför aggressionen ligger i att stödja Ukrainas rätt till självbestämmande och självförsvar, i namn av ett demokratiskt och enat Ukraina fritt från ockupanter.
Försvaret av Ukraina är också en kamp mot auktoritär aggression överallt. För folken i Europa och hela världen, från Palestina till Ukraina, står ödet på spel. Varje ståndpunkt som arbetarrörelsen och vänstern intar och som skulle gynna Putin (som att släppa kravet på att alla ryska styrkor ska lämna Ukraina eller att upprepa hans krav på ett regimskifte i Kiev mitt under kriget) skulle vara ett dolkstöt i ryggen inte bara på det ukrainska folket, utan på alla folks sociala och nationella kamp.
John McDonnell, det brittiska Labourpartiets tidigare skuggfinansministern, har förklarat vad som står på spel: ”Det här är en kritisk tid för Ukrainas framtid. Efter alla uppoffringar som gjorts för att bevara friheten kan det inte bli tal om någon utförsäljning. Det är dags för maximal solidaritet.”
Nej till en imperialistisk fred som leder till framtida krig! En sann fred genom att besegra Putin och Trump! Fred genom solidaritet med Ukraina och mellan folken i Europa och hela världen!
Ukraina måste få allting som det behöver för att vinna!