Nyligen lovade USA:s president Biden att på ukrainsk begäran skicka klusterammunition till Ukraina. Beslutet har väckt stor internationell uppmärksamhet. Både från höger och vänster kommer hård kritik.
Men upprördheten är till stor del spelad eller bygger på okunnighet. Klustervapen har använts i stor skala av Ryssland i Ukraina under hela den fullskaliga invasionen.
Det är faktiskt så att båda sidor i konflikten har använt klusterammunition, även under åren av krigföring i östra Ukraina innan den fullskaliga invasionen, utan att det har uppmärksammats i västliga media i nämnvärd grad. Det handlar då nästan uteslutande om rysktillverkade klustervapen, i Ukrainas fall från den sovjetiska tiden över 30 år tillbaka, vilka representerat en mycket stor del av de vapen som Ukraina haft tillgång till innan man började få leveranser från västmakterna. Ryssland har ett tiotal olika varianter av klustervapen som använts i Ukraina under kriget.
Det finns olika typer av klusterammunition, men det som de har gemensamt är att de sprider ett stort antal minibomber över en yta som kan vara flera hundra kvadratmeter stor. Skillnaden ligger alltså i omfattningen av den verkan som den har på fienden jämfört med vapen som enbart innefattar en enda stor laddning.
Men det största problemet med klusterammunitionen är att en del av de sprängladdningar som den sprider inte exploderar, utan ligger kvar som blindgångare som kan explodera när som helst, på liknande sätt som en mina.
Det innebär att klustervapnens spridning av sprängladdningar kan utgöra ett hot mot civilbefolkningen under många år efter att ett krig är avslutat. Det är därför som det har funnits en stark opinion i världen för att förbjuda klusterammunition. 2008 enades över hundra stater om en konvention mot klusterbomber som senare raticerades av de flesta av dessa stater. Som framgått i medierapporteringen har varken USA, Ryssland eller Ukraina anslutit sig till konventionen, men många andra länder, som exempelvis Finland, har inte heller gjort det.
I en del media har det framställts så att konventionen mot klustervapen är bindande för alla i hela världen. Men det stämmer inte. Det är det som är själva idén med att ratificera konventionen, att det är först när en stat har godkänt överenskommelsen som det blir olagligt för dess armé att använda klustervapen.
Det är ganska typiskt att det är först nu som frågan om klustervapen i kriget mot Ukraina får ett medialt genomslag. Det framställs som att USA nu trappar upp kriget genom att ge Ukraina sådana vapen. Från ryskt håll har man förklarat att när USA levererar klusterammunitionen så kommer även Ryssland att sätta in sådana vapen i kriget. Det är rent hyckleri. Många nyhetsmedia rapporterar okritiskt denna uppgift vidare. Utan att framhålla att Ryssland har använt klusterammunition i Ukraina sedan nästan tio års tid, i stor utsträckning mot rent civila mål.
Det mest hårresande exemplet är den ryska missilattacken med klusterammunition mot järnvägsstationen i Kramatorsk den 8 april 2022, samtidigt som hundratals personer trängdes på stationen för att komma med tåget och fly undan kriget. Enligt Human Rights Watch dödades minst 58 civilpersoner i attacken och över hundra skadades.
Det finns några fall där Human Rights Watch rapporterar att det finns starka indikationer på att civila har dödats av klusterammunition som avlossats av ukrainska styrkor. Till skillnad från de ryska styrkorna angriper inte Ukraina civila mål. Men det är förstås så att en del människor i östra Ukraina fortfarande vägrar att lämna sina hem i stridszonerna, vilket ökar risken för att civila drabbas av striderna.
Enligt uppgift har den sovjetiska och ryska klusterammunitionen i genomsnitt så mycket som 30 procent blindgångare, som alltså blir kvar på marken och i framtiden kan komma att skada civila. Den amerikanska klusterammunitionen som har utlovats har en blindgångarkvot på under 3 procent.
Den ukrainske försvarsministern har deklarerat några principer som man kommer att tillämpa när man får de amerikanska klustervapnen: att inte använda dem på ryskt territorium, inte heller i ukrainska tätorter, man kommer att underhålla ett register över var man använt klustervapnen och detta register kommer efter krigets slut att användas för att prioritera dessa områden för minröjning.
Klusterammunitionen kan också användas just vid minröjning eftersom den kan få sprängladdningar i minfält som ryska vapen lagt ut att explodera. Även om ett par procent av klusterbomberna blir kvar kommer de övriga som exploderar att kunna förstöra en mycket stor del av de mineringar som de ryska automatiska mineringsvapnen lagt ut i ofantliga mängder i östra Ukraina för att stoppa den ukrainska armén. I jämförelse med minorna är blindgångarna från klustervapnen en droppe i havet.
För att kunna avancera över de ryskkontrollerade områdena där fienden haft massor av tid att gräva skyttegravar och minera de framkomliga passagerna kommer detta att kunna bli av avgörande betydelse för Ukrainas motoffensiv.
Det bör tilläggas att de klustervapen som Biden planerar att skicka inte är den senaste generationen, där procenten blindgångare lär vara under en procent, utan gamla vapen som USA inte längre har behov av. Och om USA på ett tidigare stadium hade gått med på att ge Ukraina stridsflyg och moderna stridsvagnar hade man förmodligen inte haft något större behov av klustervapen, men för att Ukrainas motoffensiv ska kunna klara sig igenom de ryska befästningarna utan väldiga förluster är de förmodligen nödvändiga.
Jag tillhör alltså dem som anser att Ukraina själv måste avgöra vilka vapen de behöver för att kunna segra, och att det inte är vår sak att kritisera dem för detta. Och jag tror att de klustervapen som Ukraina har lovats från USA kan komma att göra skillnad för landets möjligheter att driva ut de ryska angriparna. Och att de även kommer att minska lidandet för civilbefolkningen i östra Ukraina.