Rysslands invasion av Ukraina är i grunden Natos och ”judarnas” fel. Samtidigt ses även Rysslands agerande som ett problem och kriget anses utgöra ett hot mot ”vita”. Det menar delar av den svenska extremhögern visar Expos genomgång.
Det flesta organisationer inom den svenska rasideologiska miljön har i sina kanaler gett Rysslands krig mot Ukraina stort utrymme. Få har ställt sig direkt på Rysslands sida men de har samtidigt varit noga med att poängtera att Nato, EU och Väst har del i den uppkomna situationen. Störst ansvar till och med.
Att Ryssland med president Vladimir Putin i spetsen reagerat på Natos utbredning och närvaro i dess närområde är begripligt och delvis rimligt menar de. Det anses likväl vara olyckligt att Ukraina och dess folk drabbas, det talas om ett ”broderkrig”, men styret i landet anses agera som Västs marionetter.
”Ukrainska armén har nationalistiska förband och soldater, men de krigar alltså under ledning av en judisk president och före detta komiker som öppet vill gå med i både EU och Nato. Ryska armén pratar om att skydda etniska ryssar från ett pågående folkmord, men det är mest propaganda och det huvudsakliga motivet bakom Rysslands krigföring är ju den geopolitiska maktkampen som uppstått då Nato trängt in i land efter land i Rysslands närområde.”
Så sammanfattar chefredaktören för Nordiska motståndsrörelsens sajt, Martin Saxlind, sin syn på kriget. En bild som delas av flera av de andra centrala aktörerna inom miljön.
NMR – Judehat och rashets
Av de ledande grupperna inom den svenska rasideologiska miljön är nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, den grupp som allra tydligast ställt sig på Putins sida i kriget, även om organisationen simultant säger att de inte stödjer det ryska styret och menar att landet har ett ansvar i kriget.
Organisationens ledare, Simon Lindberg, har gjort ett uttalande som är menat att uppfattas som NMR:s officiella hållning i frågan – även flera andra framträdande medlemmar inom organisationen har tidigare gjort liknande utspel. Som så ofta när det kommer till NMR så är det konspirationsteoretiska idéer om ”judarna” som står i fokus för analysen.
I NMR:s tagning är såväl Nato, Västmakterna, Ryssland som Ukraina judiskt eller ”pro-judiska”. Det sägs att:
”Ingen av sidorna är som nordisk nationalsocialist värd att kämpa och dö för. Vi kommer aldrig att ställa oss bakom varken Putin eller Biden, eller någon annan av storfinansens marionettdockor.”
Samtidigt menar Simon Lindberg att det finns anledning att ge Ryssland sitt stöd – även om det inte handlar om stöd till regimen utan snarare att Rysslands agerande uppfattas som positivt för den nazistiska kampen, då kriget kan bidra till att hela den rådande världsordningen hamnar i gungning:
”Om vi vidare ser situationen ur ett revolutionärt synsätt blir det också självklart att heja på Ryssland. Genom att utmana USA och västvärlden agerar man också mot Status Quo – det rådande läget som är ett måste att nedbryta för att några verkliga förändringar ska kunna ske och att vi nationalsocialister ska kunna komma någonstans på riktigt.”
Trots att Simon Lindberg menar att det finns anledning att ”heja” på Ryssland så lyfter han samtidigt fram i sitt uttalande en artikel från en annan framträdande medlem där det framhålls att:
”Är du politiskt intresserad så lägg inte nu ditt hela politiska kapital på vem som har rätt mellan Västvärlden och Ryssland. Säg som det är, alla dessa parter är judeälskare, för det är precis vad de är. Dessa nationer förespråkar ett samhällsskick som tilltalar och gynnar det judiska folket, inte det vita.”
Med judehat och rasidéer i fokus uttrycker NMR även stöd till delar av Ukrainas folk. NMR menar att organisationen står ”på folkets sida – i första hand vårt eget nordiska folk, men i förlängningen också alla vita människor på planeten”.
”Den viktiga frågan är JUDE/ras frågan. Och så kommer det vara tills vi segrar eller dör”, sammanfattar en av organisationens aktivister synen.
Även Nordisk styrka, som består av personer som 2019 bröt sig ur NMR, menar i ett uttalande på sin hemsida att Nato och Väst har en central roll för Rysslands agerande. Det framhålls även att det bästa hade varit om Ukrainska styret ”gått ryssarna till mötes”.
DFS – Nato en del av "globohomo"
Även inom Det fria Sverige, DFS, framhålls att de inte vill ta ställning i konflikten. Det uttrycks en viss förståelse för att Ryssland agerade på Natos närvaro, som ses som en provokation, även om de är mer kritiska mot Putins strategi än de röster som hörs i NMR. Ryssland kallas av ordföranden för DFS, Dan Eriksson, för ett ”multirasligt” och ”multietniskt imperium”. Han betraktar landet som motsatsen till en ”nationalistisk etnostat”.
Synen på Nato är minst lika negativ. Försvarsalliansen, liksom andra organisationer som ses som globalistiska aktörer, kallas nedsättande för ”globohomo”. I DFS ledning spekuleras det om att Nato medvetet provocerat fram Rysslands invasion. En konsekvens som lyfts fram är att stödet för Nato lär öka i såväl Sverige som övriga Västvärlden. Det anses också finnas andra, bakomliggande, ryska ekonomiska intressen bakom invasionen.
I DFS ledarskap talas det om att kriget kan komma leda till att vi ser liknade positioneringar mellan Öst och Väst som efter andra världskriget. I en sådan utveckling menar de att ”den etnonationalistiska sidan” är de stora förlorarna, eftersom ingen av sidorna företräder den linjen. Och i förlängningen riskerar det göra det svårare för etnonationalisterna att agera.
Den som väljer den ena eller andra partens sida i kriget slösar sin tid menar de. Dan Eriksson varnar även för de interna strider som uppstod inom den högerextrema miljön i anslutning till kriget i Ukraina 2014 återigen ska slita isär rörelsen, det vill säga i en anti-ukrainsk och en anti-rysk sida.
Dan Erikssons uttalande ska ses i ljuset av att han även är ordförande för den europeiska stiftelsen Europa Terra Nostra. Där ingår även tyska NPD, som i sin propaganda ger stöd åt Ryssland och ensidigt pekar ut Nato som den aktör som bär skulden för kriget. DFS och NPD kan samtidigt enas i att ”vita” ukrainare ska ges stöd och hjälp.
I stället för att välja sida, menar Dan Eriksson, borde energin läggas på ”de fria svenskarnas överlevnad och försvarsvilja”. Stridsviljan i Ukraina är någon som såväl svenskar som övriga européer kan lära sig något av, menar han.
En sak som företrädarna reagerar starkt på är Putins indirekta hot om att kärnvapenkrig. Magnus Söderman, som sitter i DFS styrelse och som tillsammans med Dan Eriksson är organisationens främsta ansikte utåt, säger att han egentligen inte bryr sig så mycket om geopolitiska frågor men att Putin ”hotar den vita världen med kärnvapen” får honom att reagera.
AFS – fördömer även Nato
Alternativ för Sverige, AFS, är den grupp inom den svenska rasideologiska miljön som haft lägst profil när det kommer till att offentligt ta ställning till kriget, vilket möjligen kan förklaras av att partiledaren Gustav Kasselstrand tidigare uttryckt sig i positiva ordalag om Putin och Ryssland och förespråkat ett närmande till landet.
Det uttalande partiet publicerat från partiledaren är i linje med flera av de övriga organisationerna inom extremhögern, det vill säga att Nato beskrivs som ett lika stort problem som Ryssland.
”Alternativ för Sverige fördömer Rysslands invasion av Ukraina, precis som vi fördömer Nato-ledda invasioner av suveräna länder. Ukraina måste lämnas ifred av världens stormakter”, skrev Gustav Kasselstrand i uttalandet.
Han tillägger:
”Varken Nato eller EU har någon legitimitet när det gäller att verka för fred och diplomatiska lösningar, utan har tvärtom bidragit till att situationen eskalerat.”
Interna skiljelinjer
Redan när oroligheterna utbröt på Självständighetstorget i Ukrainas huvudstad Kiev 2014 var den svenska och övriga europeiska extremhögern splittrad i vilken part som skulle stödjas. I takt med att krisen eskalerade så stod det klart att konflikten med Ryssland och Ukraina definitivt var något som delade den svenska rasideologiska miljön.
Ett antal svenska nazister stred i högerextrema frivilligbataljoner i Ukraina samtidigt som andra ställde sig på Rysslands sida. Flera av dem som förespråkade att frivilliga skulle resa och strida för Ukraina backade efterhand från detta. I takt med att sympatier och stöd skiftade så blev också de som krigat för Ukraina allt mer ifrågasatta.
Tendensen nu är dock tydlig. De etablerade högerextrema grupperna vill utåt uppvisa samstämmighet, men bland anhängarna är det betydligt mer splittrat. I diskussionstrådar och i sociala medier finns högerextremister som helhjärtat stödjer Ukraina, andra som helhjärtat stödjer Ryssland och personer som positionerar sig på olika sätt där emellan.
Ledarna inom extremhögern vet detta och försöker formulera en linje som ska orsaka så lite splittring som möjligt. Men skiljelinjerna finns där. Ett exempel är när en NMR-aktivist, som driver en fristående, men närstående, sajt till organisationen, i en av NMR:s Telegram-grupper uttrycker stöd till Ryssland, så ger en annan aktivist sitt stöd för en som rest till Ukraina för att strida mot Ryssland.
Så här sammanfattar en medlem i Alternativ för Sverige på sin Facebookprofil sin syn på splittringen:
”Det går tyvärr en avgrundsdjup klyfta genom anti-PK-rörelsen, både när det gäller Ryssland och Covid. Denna klyfta är så djup att jag misströstar om våra möjligheter att utmana det liberala systemet och dess världsordning. Det är bara PK-folket som kan glädjas åt hur splittrade vi blivit av synen på Ryssland och Covid.”
Det återstår att se om de här diskussionerna kommer komma upp till ytan och bli något som företrädarna offentligt måste förhålla sig till.
Texten har uppdaterats 220309, kl 13.20. I en tidigare version angavs att AFS-ledning var sena att kommentera Rysslands invasion, men partiledarens uttalande publicerades den 24 februari.